Jag ser in i de bruna ögonen och förstår inte hur

jag kommer klara mig utan se in i dem varje dag.

Verkligheten väcker oss.

Jag vill vakna och se honom på morgon. Se hans

ansikte som när han sover liknar ett barn.

Jag vilk fortsätta gnälla på honom då han lämnar

handuken blöt på badrums golvet.

Jag vill att han får mig att skratta varje dag, såsom nu.

 

p

11 juni 2008 13:33

kommentera gärna...

http://uppbrottet.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  För första gången i mitt liv så är jag någons fästmö. Allt är på riktigt. Allt är äkta. Ingenting existerar i en bubbla, existensen är verklig.   Snart sitter jag här själv och blogginläggen om saknad kommer flöda. Men jag tänker inte sakna än....

19.20 Jag har alltid skojat om att jag tillslut kommer vara inlagd på psyket. Ironin strömmar genom meningen.   Så sitter jag här. På psyket. På avdelning 27, rum 27 på vuxen psykiatrin.   Rummet har fått agera hem i 3 dagar nu. Det är ljusgula vägga...

  Även om du ser ett litet ljus så är det fortfarande ett ljus. Även mindre ljus är vackra. Även mindre ljus kan få dig att känna något.   ...